Vackra underbara ironi
Jag älskar ironi och sarkasm och allt sådant :) Men när jag är sjuk och inte kan använda min röst rätt så vill jag helst inte höra något roligt eftersom jag då garvar ihjäl mig och får ont. Men det som hände nyss tar priset.
För ungefär några månader sedan så blev min lilla systers moped stulen, det blev ett jäkla ståhej och ingen ville strunta i den. Senare hittas den, lite skadad och otroligt ful. Det tar ca någon månad till att få ordning på den, nu äntligen förra veckan funkade den som den skulle och allt var frid och fröjd.
Jag ligger på mitt rum tänker hur skönt det skulle vara med frisk luft. Går ut på balkongen och tittar ut, ser då något konstigt nere på gården jämte cykelstället. Där ligger ett avklippt mopedlås, utan moped. Jag viker mig dubbelt och anstränger mig till hundra för att jag inte ska dö av detta skrattanfall. Sedan försöker jag leta efter min mobil samtidigt som det rinner skrattårar ner för mina kinder. Skickar ett sms till min syster och det enda hon svarar är : Skojar du med mig?
Vilket gör saken ännu roligare, för jag skojar ju inte. Men det är inte så roligt så att man kan glömma hur otroligt sorgligt det är. Men nu tror jag äntligen vi kan lägga den där mopeden bakom oss och låta tjuven få ta hand om alla problem som kommer.
Dessutom tror jag inte dom märkte att igår så råkade jag ta sönder sadeln (?) så den kan man flytta på, ta med sig, dansa med om man så vill. För hela skiten går att ta bort :D Det finns vatten i bensintanken vilket gör den lite kinkig, ingen kick så om det nya batteriet börjar strula igen så går den inte igång över huvudtaget :D
Så mycket nöje med erat otroliga kap, denna gången också.
